Dörrknackning i teori eller praktik?

Synovate har gjort en undersökning på uppdrag av DN. Den uppges handla om huruvida väljarna vill ha besök vid dörren eller om de vill att politiker ska ringa till dem. Enligt undersökningen vill inte väljarna det.

Det konstiga är att (nästan) alla som får besök tycker att det är trevligt (lika trevligt som vi som knackar tycker att det är). Och konstigt är att när de som fått besök får frågan är de också positiva, och det har dessutom effekt: det ökar valdeltagandet (i Örebro knackade vi 30 000 dörrar 2006 och valdeltagandet ökade i samtliga områden vi hårdsatsade på, i de flesta gick dessutom s framåt).

Skillnaderna beror på att människor inte alltid kan svara vettigt på en fråga, eftersom de inte vet vad de egentligen svarar på. När man frågar någon om detta i en opinionsundersökning riskerar många att uppfatta frågan ungefär så här: ”Om någon främmande politiker (läs tråkig gubbe i kostym som pratar obegripligt) stod på din tröskel och ville prata läääänge och obegripligt precis när du håller på att laga mat; skulle du då uppskatta det?”. Medan de som fått besök snarare uppfattar frågan: ”När du hade besök av en politiker som ställde några enkla frågor och var allmänt hyfsad, var det bra?”.

Kort sagt: hur man svarar på en enkätfråga påverkas rätt mycket av hur man uppfattar verkligheten och vilka erfarenheter man har…

En reaktion på ”Dörrknackning i teori eller praktik?”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *